Tack .....

Tack alla goa som lämnar kommentarer hos mej! De värmer såå i hjärtat ska ni veta! Tack för kommentarerna om att det är en sån som mej ni vill träffa när ni blir gamla....då har jag lyckats!
Jag jobbar efter den tanken att : Jag vill vara en sån som jag helt tryggt skulle kunna lämna över min mamma eller pappa till när de blir gamla...
Det är mycket det som drev mej in i väggen. Jag bryr mig FÖR mycket och engagerar mig FÖR mycket...Men det är precis så jag måste vara , annars kan jag lika gärna sluta med det jag gör idag...jag kan inte bry mej halvhjärtat. Jag är inte sån som person...Det jag måste lära mej är att hålla det ifrån mej något, att inte ta in alla jobbiga intryck . Balansgången är hårfin...Men jag kommer aldrig i mitt liv kunna stå och vara oberörd när en jag vårdat, skött om, skrattat med osv en längre tid....går bort....den dagen jag blir just oberörd vill jag inte jobba kvar längre...sån är jag...
Man har genom åren i yrket träffat på (tack och lov väldigt få )Gamla bittra skräcködlor som jobbat alldeles för länge, som inte har någon ödmjukhet kvar, om de nånsin haft någon...Jag kan bli så ARG ännu idag att man inte ANMÄLDE vissa av dem....Jag har bevittnat så många övergrepp på olika plan. Det JAG är bitter på , är att man lät det fortgå...Men man var 17, 18 år och vågade inte av rädsla för att själv bli illa behandlad. Man var inte så tuff på den tiden...Hade det varit idag hade jag anmält allihop på stående fot! Det blev ett långt inlägg det här, men jobbet ligger mig varmt om hjärtat. Och som slutord måste jag bara säja att jag träffat underbara vårdmänniskor genom åren. Många av mina käraste vänner finns bland "vårdfolket"...Och tillsammans utrotar vi de skräcködlor som ev finns kvar.....Många kramar till er alla!! Jessan