som så många av er därute redan har påpekat. jag ska ha en lugn och stillsam fredag med familjen. dricka och äta lite gott hade jag tänkt. Jag är numera ingen festprisse. ( visst, ibland så) Jag trivs bäst här under min korkek....där jag kan pyssla och dona och må bra. Min Lycka ligger nämligen i att KUNNA känna lycka över livets alla små förunderligheter. För er som inte vet så håller jag på att kurera mig från min andra runda utmattningsdepression,ett litet helvete som man inte önskar ens sin värsta ovän. Första gången var för 3 år sedan, då small det till ordentligt. Jag vaknade en morron , stortjöt utan anledning. Envis som jag är klädde jag på minstingen men medans jag gjorde det satt jag och tvärsomnade på köksstolen, och jag fattade INGENTING...Det tog många månader av sjuksrivning,ångestattacker,förlamande trötthet,ilska,gråt,meningslöshet, värk och mycket annat, innan jag var tvungen att erkänna att jag hade gått in i väggen med en fetsmäll...
Det är sånt som händer alla andra och inte mig. Jag som är lugnet själv och aldrig stressar. Eller?
Efter en del psykologsamtal lärde jag mej att just jag är precis en sådan sort som ofta går "i väggen" Hängiven mitt jobb på ett äldreboende, jag vill hjälpa alla och rädda "hela Världen, bara alla andra mår bra är jag nöjd,bara andra får vad de vill ha kan väl jag stå över mina behov?, lugn på ytan men stressad inuti av allt man vill klara av....nån som känner igen sig?
Nu är jag iaf på god väg att bli mig själv igen, och inget gör mig lyckligare. Att kunna känna glädje,förväntan,upprymdhet,lycka är såå mycket värt när man varit vid botten o vänt. Så ta vara på alla små härligheter som finns, Livet har så mycket kul att ge bara man öppnar ögonen !
Jättekramar till er alla, ta hand om er!
2 kommentarer:
Åh, dina ord träffade mig rätt i maggropen... Känner igen mig på en hel del punkter... Just nu när det känns som om jag håller på att oroa ihjäl mig över om vi gjort rätt i vår flytt... Men du har så rätt i det du skriver, att man ska glädjas åt alla små härligheter som finns i livet! Se de positiva sakerna! Vi har varandra, vi är friska!
Tack för dina rader! Jag kommer tillbaka hit! Kramar från Jenny
Det är svårt det där med att veta sina gränser på hur mycket man orkar innan det händer någonting. Mitt liv är för tillfället lite svajigt. Vi hade ett hastigt dödsfall i familjen i augusti och efter det började jag fundera mycket över livets förgänglighet och att det är viktigt att leva och vara närvarande i nuet för man vet aldrig när det kan ta slut. Planera inte för mycket. Gör nu om det känns bra och är möjligt. Tänker på dig!
Skicka en kommentar